Rats ass

Idag har jag sett två råttor. En död som låg platt som en pannkaka på cykelvägen genom Vasa. Hann precis väja undan för armarna och benen som spretade åt alla håll och kanter. Det var ingen vacker syn. Den levande råttan utanför Naturhistoriska var väl inte heller en fröjd för ögat. De är så satans stora!! Ändå var jag tvungen att ställa mig att glo på den. Denna stannade upp och glodde tebax 8()

När man tänker efter är det ju ganska söta i ansiktet. Men jag får verkligen rysningar genom hela kroppen av äckel när jag ser dem ute i storstadslivet. När jag och gabbie satt och åt grekiskt på Linné för några veckor sen, var det en jävel som kikade fram ur busken också. Uuaahh! Har inte sett en råtta sen Bangkoks kloaker. Jävla as är de tyvärr. På senare år har jag blivit känslig för småkryp, speciellt spindlar och Pappa Långbens. De är vidriga. Men råttor är liksom så stoora ohyror att jag jag får rysningar längs ryggraden...

P.S. Kanske sitter kvar i det universiella, kollektiva och icke-kroppsliga medvetandet sen pestens tider. Läser för mycket hippie-litteratur för tillfället.

Mysdag med mor

I helgen blev det slapp hemma i Mölnlycke. Så himla skönt att ha helg och kunna göra ingenting. Bara läsa böcker och glansiga tidningar.
Idag blev det IKEA med momie. Vi fikade och strosade runt.

Momie funderar på hur badrummet ska se ut på fjärde våningen :)

Köpte 8 st lådor att ha ovanför garderoberna i sovrummet och hallen.

Och nya påslakanset till oss. Kommer bilder på bloggen av resultatet. Så fiint!

Love lunches in Slottskogen :)

Härliga åk på Liserberg igår

Träffade Helena igår för lite nostalgi på Liseberg.

Har inte skrattat (läs skriiiikiiit) så mycket på väldigt länge.

Vi lyckades undvika både regn och Gothia-ungar hela kvällen.

Hur skoj som helst!

Tack för en lyckad kväll Åreman ;)

Mysweekend i Halmstad

Haft en helt fabulous helg i Halmstad hos Mia.

Det blev Tylösand med minigolf, promenad på stranden och fika på Brittans bar.

På lördagskvällen blev det Cava-bubbel, middag och fortsatt pimplande på uteservering... 

som resulterade i lite hederlig karatefylla ;)

Fint besök :)

Världens godaste hallonsmothie från ett café i Linné!

På torsdag eftermiddag fick jag fint besök av min barndomsvän Gabriela.

Visade lägenheten och hade allmänt mysigt över ett fruktfat :)

Smörgatan

King of pop

Så här minns jag honom från Ullevi.

Jag ser på minnesceremonin för Michael Jacksson där Stevie Wonder spelar just nu. I hans inledande tal så vällde starka känslor av sorg fram inom mig, helt oväntat.. Det han sa var fint. Stevie sa att han hade sagt i love you till M många gånger i livet och att han var at peace, på grund av det. Det är mer än vad många andra kan säga när han var i livet.

Varför är det alltid så att en person hyllas så oerhört efter att denne gått bort? Om Michael hade fått bara 1 procent av den uppmärksamhet och stöd han har just nu live runtom i världen, så hade kanske hans hjärta klarat det. Om han känt kärleken till honom för det han åstadkommit och inte dömd för något som man inte vet är sant. Medier är kraftfulla redskap som kan rädda likväl som sänka en människas liv.

Varför denna plötsliga sorg i mig? Dels har jag alltid beundrat och njutit av Michaels musik och dans. Hans förmåga att liksom på millisekunden pricka in toner i sina rörelser, får mig att rysa! Jag är också väldigt känslig för begravningar och minnesceremonier. Jag valde att inte gå på min mormors begravning. Ett beslut som jag inte ångrar. Det kan verka känslokallt för vissa. Men för mig var det rätt. Jag ville minnas mormor levande, inte som ett skal i en kista. Jag ville inte se kistan, ville inte se henne i en situation där hon inte hör hemma. Jag vill minnas henne på hennes altan där hon sätter färska blommor i vaser. Eller i hennes målarverkstad iklädd sin nerstänkta målarskjorta och känna doften av linolja.

Däremot kände jag ett år senare, när jag promenerade ensam vid minneslunden, att jag väldigt starkt hade behövt en plats där jag visste att hon fanns. Minneslunden kändes så stor. Jag ville lägga min hand på en plats där jag visste att hon var kvar på jorden.

När jag var liten dog min kompis Linda, bara 8 år gammal. Vi fick gå på begravningen och se henne i öppen kista. Hon hade sina barbie-dockor runt sig och sina favoritkläder på sig. Hon såg blek ut, men ändå levande. Under begravningen spelades Skönheten och odjuret-musiken från filmen. Bara några veckor innan hade jag, Gabriela och Linda lekt och lyssnat på samma kassetband i hennes rum. Jag tror kanske att den upplevelsen i så tidig ålder kan ha följt mig i livet.

Jag tycker att det är fint att hedra Michael Jacksson så stort som idag.

Det är han värd!

Lunch på Älvstranden

Vi åt de små minihamburgarna från Burger King idag på Älvstrandens vackra hamnpromenad. Såå söta hamburgare!

Under förmiddagen hade vi besök av morfar och Karin. Jättemysigt att visa var vi bor nu.

Morfar berättade att han hade kört "Italienaren" igen. Han klär ut sig med en buttrix-utstyrsel med sliskig peruk, mustasch och sliriga kläder. Lägger på sin inövade italienska accent och sin reportoar. Första offren var Karins son och hans fru som hade bröllop. Igår var det morfars systers tur på hennes 70-års kalas. Han låtsades vara en ovanligt insmickrande servitör åt henne på restaurangen, där hela släkten hade gömt sig för att överaska. Hon kände inte igen honom alls och han körde sitt smicker som bara en sliskig italienare kan. Som typisk svensk blev hon så klart lite besvärad, men eftersom alla andra skrattade så mycket så skrattade hon med, utan att veta åt vad. Förrän han slet av sig peruken :)

Han är så underbar min moffa!

Strax kommer Lena, Owe och Malin hit och hälsar på. 

Längtar ihjäl mig efter Malin så det ska bli hur mysigt som helst :)

Ciao bella!

Tatuering nr 2

För ungefär en månad sen gjorde jag det igen ;)

Bring it on tattoos heter studion och ligger i Olskroken.

Tatueraren heter Demon och är från Bronx i New York.

En helcharmig typ som verkligen kan få en att slappna av och faktiskt (NÄSTAN) njuta av hela upplevelsen.

Det är ett speciellt liv de lever de där tatuerarna.

Mycket resor, konvents och såklart "the old friend Jack D".

Jag var såklart tvungen och fråga honom om vad han tycker om Miami och LA Ink. Ganska väntat svarade han i stil med, i fucking hate them all ;) Han tycker att mystiken kring tatueringar försvinner när allt exploateras. Att yrkeskåren undermineras då bilden av en tatuerare känns glamourös och rock-stjärneaktig. Och dessutom ett jobb som verkar gå så snabbt, enkelt och smidigt. När det i själva verket är ett enormt hantverk som kräver stor respekt.

Det var spännande att höra hans historia. Om det är en myt eller ej vet jag inte, men tydligen hade hans mentor varit lärling i rakt nedstigande led ifrån O´Reilly som uppfann den första elektriska tatueringsmaskinen på 1890-talet.

You never know!

Demon är skolad i den gamla skolan och därför valde jag honom. Designen han ritat är en klassisk svala med samma element som man hade förr i tiden. "Old School-tatueringar" har alltid hängt med vid sidan av alla andra trender. Pappa skojade att sa att jag passar in lite mer på Andra Långgatan nu, i sjömännens fotspår haha.

www.bringitontattoos.com/files/demon.html