Idag har jag sett två råttor. En död som låg platt som en pannkaka på cykelvägen genom Vasa. Hann precis väja undan för armarna och benen som spretade åt alla håll och kanter. Det var ingen vacker syn. Den levande råttan utanför Naturhistoriska var väl inte heller en fröjd för ögat. De är så satans stora!! Ändå var jag tvungen att ställa mig att glo på den. Denna stannade upp och glodde tebax 8()
När man tänker efter är det ju ganska söta i ansiktet. Men jag får verkligen rysningar genom hela kroppen av äckel när jag ser dem ute i storstadslivet. När jag och gabbie satt och åt grekiskt på Linné för några veckor sen, var det en jävel som kikade fram ur busken också. Uuaahh! Har inte sett en råtta sen Bangkoks kloaker. Jävla as är de tyvärr. På senare år har jag blivit känslig för småkryp, speciellt spindlar och Pappa Långbens. De är vidriga. Men råttor är liksom så stoora ohyror att jag jag får rysningar längs ryggraden...
P.S. Kanske sitter kvar i det universiella, kollektiva och icke-kroppsliga medvetandet sen pestens tider. Läser för mycket hippie-litteratur för tillfället.
2 kommentarer:
håller med dig! Dem är ju skitvidriga! Ses nästa helg darling! :D
Rolig, gullig och minst sagt annorlunda blogg, tycker jag alltså.
http://mymilktoof.blogspot.com/
Skicka en kommentar