31 juli - Buddhist offerings 365 days

"The art of happiness begins with developing an understanding of what are the truest sources of happiness, and setting our priorities in life based on the cultivation of those sources."

- Howard Cutler

Bild: http://www.eso-garden.com

ps. Just nu uppskattar jag mer än något annat regnsmattret utanför och den friska doften av torra stenhus som torkat i veckor. Det luktar Marstrands fästning när det regnar där. Jag uppskattar också att bo nära min moster i Västerås :)

Ur skissblocket:

Gonatt!

Gives you perspective of life

Bilder från:
www.little-people.blogspot.com

Ayurveda - min rening

Nu sitter jag och sippar på mitt ayurvediska detox-te. Mycket gott och jag känner hur örterna gör mig väl inombords. I varje liten te-påse får jag också en liten lapp där det står några visord. Några exempel ifrån dessa guldkantade stunder:

"A relaxed mind is a creative mind."

"Recognise that the other person is you."

"Be proud of who you are."

"Oneness is achieved by recognising your self."

"Your greatness is measured by your gifts, not your possessions."

"See the soul and divinity in everybody."


Ayurveda är 5000 år gammal traditionell indisk medicinsk metod som tar hänsyn livets alla aspekter. Perfekt hälsa nås genom balans i kropp, sinne och själ.
Ayerveda lär oss att varje människa av naturen fått en unik kroppstyp och denna talar om för oss hur naturen tänkt att vi ska leva. Den egna kroppen vet vad som är bra och dåligt, eftersom de korrekta instinkterna finns inbyggda sedan födelsen. Det gäller bara att lyssna till signalerna och respektera sin individualitet.

En väldigt spännande tanke är att det västerländska sättet att diagnostisera sina patienter kanske har vissa svackor. Kanske är sjukdomsbegreppet i sig inte relevant när man ser till människans helhet. Som inom ayurvedan. Kan den österländska medicinen faktiskt besitta en viss överexpertis som kastar skuggor över allt det som vi tror oss veta? Jag är intresserad av den hela människan som är i fullkomlig harmoni med sig själv och som lever ut sitt absoluta potential utan spänningar i kroppen.

Bilder från:
www.organicindia.com/images/ayurveda.jpg
web.mac.com/sevanti/Sevanti/Ayurveda.html

Modell: Elsa Hosk

Egengjort collage med bilder från Guess våren 2007

Auld lang syne - Times gone by

Makes you feel happy

Konstnär: www.filthyluker.devianart.com

Det ska vara min mamma till sånt :)

Fancy interiour

Såå hissnande vackert! Jag kan sitta i timmar och surfa runt på inrednings- och pysselbloggar. Magen hoppar runt i lycka när jag ser en söt detalj som jag kan få någon idé av till framtidens bo-byggande :)

Bilder från: www.flickr.com av somethings hiding in here

Bangs everywhere

Egengjort collage via www.scrapblog.com <--- Testa!!

Har du en prislapp på ditt huvud?

Sitter och pysslar med en skoluppgift för min distanskurs i E-handel på Kristanstads Unversitet. Ett ämne som jag valde eftersom jag drömmer om att en dag äga någon form av e-butik. Kursen visade sig dock innehålla mycket mer än vad jag trodde. Just nu har jag tittat på några föreläsningar via webb-tv på SVT för att samla kunskap om IT ch säkerhet. Booooring kanske du tänker? Och varför skulle det intressera dig och din värld?

Jag valde att stänga ner facebook för några månader sen, efter att ha använt det i drygt ett halvår. Jag fick en dålig känsla i magen av allt tjuvkikande som förekom hit och dit. Självklart var jag själv en del i detta sociala spel. Jättekul att få kontakt med människor från förr och ett toppenforum för att bevara alla de ytliga kontakter man har. Men vad händer när jag hela tiden avslöjar mina intressen, privata foton, favroitserier, wall-applications osv?

Orwells fras "Storebror ser dig" är inte längre förknippat med Big-brotherhuset. Numera finns han där som ett osynligt spöke som maniskt samlar information om DIG. Information som har en prislapp. Varför finns det inget som helst integritetstänk idag bland många unga (och vuxna också för den delen) på internet? Anonymitet är nästan lika med ett skällsord numera och om du inte ingår i den globala byn på nätet, finns du inte heller i verkligheten...

hejkonbejkon.. jag läste häromdagen ett helt nummer av ComputerSweden. (Den meningen trodde jag inte att jag skulle skriva under min livstid, och då menar jag inte hejkon bejkon.) Läsningen var faktiskt jätteintressant.

En krönika jag läste i tidningen berörde internets oändliga möjligheter, i ljuset av dess omöjliga mångfald. Överallt sparas information om oss själva, våra val och preferenser på internet. Genom bloggande, e-butiker, digitala tidningsprenumerationer med mera, så avslöjar vi oss hela tiden. Den mångfald av information vi möter sållas igenom av vårt tycke och smak. Risken med detta är att vissa affärsmodeller fångar upp våra spår genom cyberspace. I framtiden kan denna växande datainsamling att innebära att vi går enfald till mötes istället för mångfald. Tjänster och information presenteras speciellt utifrån våra tidigare val. Tappar vi inte då helhetstänkandet och förlorar oss själva in i en inskränkt världsbild?

Framtidsscenarior är en sak. Men visste du att din framtida arbetsgivare faktiskt kan ha som rutin i sin rekrytering att kika på din "privata" blogg?

Bild:
www.computersweden.se

"Att skratta ofta och mycket; att vinna intelligenta människors respekt och barns tillgivenhet; att förtjäna ärliga kritikers uppskattning och uthärda falska vänners svek; att uppskatta skönhet;att leta fram det bästa hos andra människor; att lämna efter sig en värld som är lite bättre tack vare ett frisk barn, en trädgårdstäppa eller förbättrade sociala förhållanden; att veta att åtminstone en levande varelse har kunnat andas lättare för att man levat. Detta är framgång"

- Ralph Waldo Emersson, USA

Beautiful

Ur Vogue tagen av fotografen: Koto Bolofo

Bild:
www.lolita.blogg.se

Charmed and Dangeraous

Jag blir fullkomligt knäsvag av sånna här små smycken med "charms" som man kan kombinera på olika sätt. Smyckena är gjorda av företaget "Charmed and dangerous" som består av mor och dotter ur en lång rad kreativ generation av damer. Smyckena är handgjorda i deras lilla ateljé i NY.

Bilder:
www.charmedanddangerous.net

Less is more

Less is more kan sammanfatta mitt intryck av SATC-filmen. Jag behöver nog se den många gånger om för att smälta alla nya intryck. Min box har plöjts igenom snart fyra gånger. Mina vänner får plats i den skokartongsformade lådan. För de har faktiskt blivit som mina vänner ;) Carrie, Miranda, Samantha och Charlotte. Jag älskar dem allihop. Tragiskt tycker någon, men så är det! Serien känns som min lilla bebis som inte får förstöras.

Tyvärr måste jag säga att filmen inte riktigt nådde upp till mina förväntningar, som troligtvis var för höga iofs. Det var lite för mycket av allt. Jag hade önskat att filmskaparna hade vågat släppa taget och litat på att de fyra underbara individerna kunde vara tillräckliga för handlingen. Istället blev det en färgernas explosion av mode (vilket jag absolut njöt av), miljöer och handlingar som fick spegla karaktärerna. Kontroversiellt värre att vara besviken på filmen. Men det var så den kändes många gånger. Man försökte för mycket helt enkelt. Om man helt enkelt skulle ha "ruffat upp" filmen så hade den nåt den perfektion den förtjänar. För vänninorna är detsamma. Och kärleken känns äkta.

Det finns nåt så otroligt fint i serien som karlar som Hans Wiklund inte riktigt skrapat under ytan på. Vänskapen, skratten, spontaniteten, trofastheten och kärleken går rakt in i mig och i perioder har jag faktiskt levt genom karaktärerna och satt mitt eget liv på "hold". Åter till filmen. Min absoluta favoritscen var när Carrie sprang i den snötäckta natten för att låta Miranda veta att hon inte var ensam vid tolv-slaget. En dolk rakt in i hjärtat! Tyvärr mest av sorg.

4 av 5 Slingos får det bli!

Bilder:
www.hbo.com

Söta SATC-Blythes

Bild:
www.flickr.com by: woolloomooloo

I want a Blackberry!

Egengjort collage med bilder från www.polyvore.com

Naturalism vs. impressionism

Under svenskt 1800-tal förekom egentligen inte impressionismen såsom i resten av Europa. Istället intresserade sig svenska konstnärer för friluftsmåleri och naturalism. Den första konstnären jag valt är Carl Larsson, som ansågs och fortfarande anses vara en typisk svensk konstnär. När jag växte upp kunde jag ofta sitta och studera tavlor i vårt hem av Carl Larsson. Om jag satt i köket under frukosten kunde jag länge sitta och studera varje detalj i hans tavlor och i min sömndruckenhet längta mig in i motiven, och rymma ifrån min egen vardagsrealism med skola på schemat. Idag förstår jag kanske ännu mer varför han är min mammas favoritkonstnär, särskilt när jag lär mig begrepp som detaljrealism.


Min mamma har alltid varit inredningsintresserad och Ellen Key är lite av hennes stilguru. Carl Larssons hem är stiltypiskt och normgivande för det klassiskt svenska hemmet ifrån 1800-talet senare hälft. Än idag kan man i inredningstidningar ana stilens fortlevnad. Larsson gjorde 24 små akvarellmålningar av ögonblicksbilder i sitt hem och motivet innehöll ofta hans fru och barn. Han var en av många som valde att ansluta sig till naturalismens genre med det ”lilla” livets olika skeenden i vardagen. Han målade allt från årstider, firande av högtider till glädje och sorg. Man avvek under den här tiden helt ifrån historiemåleri.

Under 1800-talet i Europa var dock impressionismen en viktig del av konstscenen. I kulisserna stod bland annat konstnären Claude Monet och förde fram ett helt nytt sätt att kommunicera med publiken. Jag gillar tanken kring att han helt gick ifrån det traditionella sättet att måla och hade i sin tolkning av motivet helt andra preferenser. Monet tittade på hur ljuset föll och hur färgerna spelade in i varandra, istället för att objektivt beskriva det han såg. Och det är precis detta som Impressionismen handlar om, att låta betraktaren tolka ljuseffekter då konstnären målade sina bilder ” en plein air”, alltså i nuet utomhus.


De impressionistiska konstnärerna fick utstå mycket kritik eftersom de trotsade alla regler . Men det var kanske just denna reaktion de ville ha med sina konstverk. När betraktaren ser Claude Monets konstverk skulle man kunna föreställa sig att han såg lite dåligt, men använde sig av detta för att få just denna effekt. När jag inte har linser på mig så kan jag uppfatta omgivningen som ganska mjuk och behaglig där färger och ljus liksom flyter samman till en helhet. Samma känsla får jag av Monets tavlor. Man ser vad det föreställer men med en suddig lins framför. Konstverket ”Boulevard des Capucines Paris”, anser jag vara otroligt vacker och skickligt utförd. En tavla jag inte sett förut då jag mest kopplat ihop Monet med näckrosor på skimrande turkost vatten. Trots att bilden består av ett ganska stort område i verkligheten så lyckas han fånga detaljerna sparsmakat, men med exakt de nödvändiga penseldragen som behövs för att man ska se och förstå helheten.

"Using these discrete marks of paint, Monet recorded the shifting play of lighet on the surface of objects and the effect oh that light on the eye, rather than the physical character of the objects (Stokstad, 2007:506)."

Bilder:
1. www.gidlunds.se
2. http://www.ibiblio.org/wm/paint/auth/monet/paris/capucines.jpg

Gossip Girl

Den här serien är ögongodis för ett modefreak som jag. Serien "Gossip girl" har en utsökt förpackning i form av inredning, mode och syrliga kommentarer på upper east side of Manhattan.

Bild:

http://www.vanityfair.com

Mitt motto:

Bild:

http://www.enmammasdag.com/weronica

Vad är konst och vad är bruksföremål...

...frågade min lärare i Svensk formgivning och visade oss "pälskoppen".

Den tysk-schweiziska konstnären Meret Oppenheims arbetade under surrealismens ramar och tillhör nittonhundratalets konsthistoria. Idag lyssnade jag på P3 Stil som handlade om Oppenheims kopplingar till modeindustrin. Modebranschen inspirerades under den här tiden av surrealisternas sätt att förhålla sig till den kvinnliga kroppen. Vid sidan om sin konst arbetade konstnärinnan även med smyckesdesign och konfektion.

Så, varför klär man en kaffekopp i päls? Vilken slags psykos ska man ha ingått i för att skapa sån subtil perversitet? För att förstå konst så är kontexten uppenbarligen viktig. I vilket sammanhang växer ideén fram?

Föreställ dig Meret Oppenheim, vars åsikt om konst inte kan placeras under några ramar. Hon sitter på ett café någonstans i Paris och samtalar med Pablo Picasso. Han beundrar hennes armband som hon klätt i päls och säger "ja, man kan ju faktiskt klä in vad som helst i päls, till och med det här kaffefatet."

Bild från:

http://www.moma.org/collection/browse_results.php?object_id=80997