Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg
söndag 29 mars 2009
tisdag 24 mars 2009
torsdag 19 mars 2009
måndag 23 februari 2009
måndag 26 januari 2009
Fröken svår
Du kanske sa nånting som ingen alls förstod
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra
Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg
Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt var bra
Och att det gick att göra om
Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår
Och du fick höra av vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra
Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg
Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt var bra
Och att det gick att göra om
Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår
Och du fick höra av vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt
söndag 25 januari 2009
Lasse

Tittade återigen på en av svt:s dokumentärer, denna gången om Lars Winnerbäck. Jag har aldrig fastnat för hans musik riktigt. Däremot tycker jag om många av hans texter. Jag föredrar att liksom läsa dem som poesi istället för tillsammans med tonerna.
Efter dokumentären, som är den enda intervjun han någonsin gjort för media, så tycker jag om honom som person. Han har en melankolisk utstrålning i sina bruna ögon som jag tycker är fin. Han hatar att stå på scen, men nån slags drivkraft får honom att göra det ändå trots ständig ångest och oro.
Han söker sig till städer som Köpenhamn, Riga och Berlin när han ska skriva sina texter. Han vill vara ensam med sin öl på en uteservering när han funderar kring livet och de människor som återspeglas i hans musik.
"Jag ska inte säga att jag längtar hem, men bilden av hemma blir liksom tydligare när jag är borta."
/Fröken svår
torsdag 22 januari 2009
fredag 7 november 2008
torsdag 21 augusti 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)